I morse gick jag upp 10 i 6. Lina skulle väckas, frukost och kläder. Halv 7 kom farmor och hämtade henne. Det bar av till Globen och Stockholm international horseshow. De skulle se familjematinen.
Buss till Stockholm, shopping, käk, Globen och tåg hem.
Rickard och jag skulle städa och fixa upp ljusstakarna. Klockan 8 var jag trött igen och lade mig med tidningen. Kl. 10 vaknade vi, upp halv 11 och kaffe och frukost. Vips så var klockan halv 12 och vi skulle till stallet. Fixade till Candie, skrev skadeanmälan efter Linas 2 fall i hopptävlingen och inväntade Heidi. Vi hjälpte till att lasta Jetta och Hälge. De flyttade till Karlstad över vintern. Får de om vi ser dem till våren igen. Vore kul för jag gillar de hästarna och vill gärna se Hälge hur han växer.
Hem igen, fastnade framför tv:n. Rickard lagade ungsstekt falukorv och potatismos till oss, svärfar på kaffe och vips, dags för stallet igen. Vi hästskötare måste offra vår städtid för att knoppa och rykta hästar så de är fina för ryttaren när de skall tävlas. Och tävlas skall det imorgon.
Väl hemma igen blev det soffan och tre timmars underhållning från Globen. Hann fixa vardagsrummet iaf. Resten springer nog inte bort......
Rickard hämtade Lina och farmor i Hallsberg. Äntligen har Lina köpt sin älskade ponny en tomteluva med renhorn (jag har vägrat!). Annars hade hon inte handlat på mässan och bara lite på stan och då nyttigheter. En bok och en mössa. Bra dotter men hon är faktiskt inte köpgalen och tur är väl det med tanke på alla kostnader för Candie.
I kväll är det dags att sätta klockan igen, dock inte före 6 utan runt 8. Tävling och stall, sedan skall R och jag på en liten husvisning.
Idag har jag dessutom funderat över skilsmässor, vilket ansvar man tar på sig när man gifter sig och skaffar barn, främst för barnen. Oftast är det ju mamman som kommer i knipa vid en skilsmässa, framför allt ekonomiskt. Ja, jag lider med en vän som befinner sig i denna situationen ofrivilligt.
Ett förhållande går upp och ner men om kärleken finns där kan man reda ut det. Jag är så glad att jag har min man som jag älskar innerligt och fortfarande är kär i efter 17 år. Pirret i magen finns där än. Vårda kärleken, pussas, kramas, håll i handen, respektera varandra och gör dessutom saker utan barn ibland och på egen hand också. Kramar och natti!