När vi kom fram till Kvinnersta blåste det kallt. Lipton var med så jag tog en liten promenix med honom. Tjejerna kollade runt och vi käkade frukost. Med var i vår bil även Natalie. Övriga Karin, Irene, Alexsandra,Elin, Lovisa, Maria,Hanna och Kjell.
Natalie i bild.Lagtävlingen börjar i LC1 och då är det bedömning dressyrryttartest. Lina och Hanna som brukar vara duktiga glömde visst bort att rida sina ponnyer och åkte runt och blev inte godkända i clearrounden. Förra gången hade Lina 68% och nu 59,5%. Hanna hade 58% och förra gången var Hanna också godkänd. Lovisa och Karin klarade sig bra. Mycket tårar hos de andra två och besvikelsen hos dem var stor. Nu räknad denna klass inte som lagtävling och det gjorde att tjejerna taggade på. I LC2 som är lagtävling red Hanna alldeles utmärkt och tog sin första seger någonsin! Hanna red med dagens tredje högsta poäng alla kategorier.
Lina hade minsann också taggat på och tog en andra plats med Pinoccio på dagens näst högsta poäng efter en mycket bra ritt med två åttor i betyget. Kanonbra<3. Där ser man att ibland är det bra att man får ett sämre resultat, då skärper man sig. Karin tog en vinst med Rutan i lagklassen LC2 för AoB ponny och Lovisa hamnade på en tredjeplats för C-ponny. Kanonbra av ett lag med 4 tjejer från en klubb där det bara finns 4 tjejer med ponny.
Lina och PinoccioLaget
Karin Hanna Lina Laget My love<3
Tyvärr fick jag inge bild på Lovisa och Baxter vid dagens tävling med Lovisa är med på Lagbilden.
Vi var hemma vid 17-tiden igår. Kl.19.00 lade jag mig för att läsa Svenska Maffian. Slocknade och vaknade 21.30 av att Lipton ville ut och han var hungrig. Tog en promenad och somnade igen vid 23-tiden. Gick upp kl. 10 idag då jag fick ett sms från Tobbe med ett Grattis på mors dag. Så jag ska väl vara utsövd nu.
Sitter nu och längtar efter mina föräldrar. För första gången kan jag inte fira min mamma på mors dag, inte ens ringa och säga grattis. Tårarna flödar och för att förstärka all sorg lyssnar jag på underbara Adam och 10 000 röda rosor och då flödar det ännu mer. Minnena är vackra och tårarna måste väl ut. Livet går vidare och saknaden ska väl bli mildare så småning om. Men mina föräldrar gick bort alldeles för tidigt och alldeles för tätt, bara 33 timmar emellan. Undrar om de hör mig i himlen när jag pratar med dem? Hoppas det. Fast egentligen tror jag inte att man kommer någonstans. Inbilla sig kan man ju för att hålla en liten bit av dem kvar, fast livet är nog slut när man dör och vem pratar jag med då? Mig själv bara?
Ja, nu ska jag väl röja lite. Jag har stalledigt idag. Vi ska väl till Rickard mamma senare idag och sen borde jag ta en lång promenad för att mjuka upp min stela kropp.
Ha en bra mors dag alla!