Ponnymamma
Med min nya blogg tänkte jag skriva om hur det är att vara mamma till en tjej med ett enda intresse, HÄSTAR.
Vi har det rätt förspänt eftersom jag jobbar i stallet. Mockning och mat till de två ponnies vi har sköter jag i anslutning till jobbet. Sen är det hem och fixa lite som gäller, gärna vila vid tvn en stund också. Lina kommer hem vid 15 och då äter vi och sen är det stallet igen. Brukar vara hemma vid 18 - 19 tiden.
Vi har ett rullande schema på fodringar och utsläpp. Eftersom det bara är 4 personer som har de 11 hästarna i stallet blir det rätt ofta. I veckorna är det bara kvällsfodring eftersom jag ger lunch och Lisa släpper ut på morgonen. Eftermiddagsmat och intag av hästarna sköter var och en själv. Vi delar med Hanna så vi tar in varannan dag.
Jag älskar mitt jobb och är glad att Lina, Rickard och jag gör detta tillsammans, annars hade det varit jobbigt. När killarna var små var det handboll alla var engagerade i. Detta tar så mycket tid så för oss är det nödvändigt att göra det tillsammans.
Jag hoppas att jag kan blogga konternuerligt, kanske inte varje dag med ofta.
Lona och Oxford street efter vinsten i LB1 förra helgen. Lina red på nästan 70 %.
Vi har det rätt förspänt eftersom jag jobbar i stallet. Mockning och mat till de två ponnies vi har sköter jag i anslutning till jobbet. Sen är det hem och fixa lite som gäller, gärna vila vid tvn en stund också. Lina kommer hem vid 15 och då äter vi och sen är det stallet igen. Brukar vara hemma vid 18 - 19 tiden.
Vi har ett rullande schema på fodringar och utsläpp. Eftersom det bara är 4 personer som har de 11 hästarna i stallet blir det rätt ofta. I veckorna är det bara kvällsfodring eftersom jag ger lunch och Lisa släpper ut på morgonen. Eftermiddagsmat och intag av hästarna sköter var och en själv. Vi delar med Hanna så vi tar in varannan dag.
Jag älskar mitt jobb och är glad att Lina, Rickard och jag gör detta tillsammans, annars hade det varit jobbigt. När killarna var små var det handboll alla var engagerade i. Detta tar så mycket tid så för oss är det nödvändigt att göra det tillsammans.
Jag hoppas att jag kan blogga konternuerligt, kanske inte varje dag med ofta.

Kommentarer
Trackback